Fem minuter av stillhet. Av lugn. Bara andas.
Du och jag.
Solen drar sig ner mot horisonten som färgas röd. Blodröd.
Gömmer sig bakom palmerna.
Byter plats med månen. Den ler. Ler mot oss. Ser det som en bra tecken för kvällen.
Allt kommer gå bra. Månen ler mot oss. Stjärnorna blinkar.
Himlen skiftar från blodröd över till orange till gul. Vidare till blått i alla nyanser.
Högst upp på himlen är det blåa nästan svart.
Några moln letar sig över himlen. Bort och ner mot horisonten.
Vidare.
Man får en stund att njuta. Bara vara.
Bara andas. Inga ord behövs.
Det är vackert. Det varar bara i några minuter. Det är allt du får. Fem minuter.
Mitt i kaoset.
Det blir mörkare. Nyanserna på himlen blir mörka. Bara det röda lyser upp.
Syrsorna spelar sin egna symfoni. Med sin egna orkester.
Man hör bara dom och tystnaden. Stillheten och lugnet.
Lugnet före stormen.
Fem minuter.
Sen blir det svart. Himlen är inte längre röd. Inte orange. Inte gul. Inte blå. Den är svart.
Månen och stjärnorna tar över efter solens varma strålar.
Blinkar ikapp med flygplanen. Vi fick fem minuter.
Nu ler bara månen.
Ser det som ett gott tecken. Det kommer gå bra ikväll. Fem minuter.
Ta ett djupt andetag. Njut.
Andas.
Försvinna bort i tanken. Det kommer gå bra ikväll.
Fem minuter.
Det var allt vi fick. Men det räcker. Fem minuter av något vackert.
Kvällen var i torsdags. När kvällklassen var. Jag och Contino stog på framhoppningen och vänta på Jonathan. Vi såg det underbaraste solnedgången. Vi vann inte. Men månen log.
Glömde kameran i andra väskan. Önskar att jag inte gjort det. Vill visa hela världen. Att månen log mot oss.
Ciao
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar