Tänk att det kan vara så rogivande.
Och magiskt.
Att se de svarta konturerna av ett palmträd.
Mot en aprikosfärgad himmel.
Där stjärnorna redan har börjat lysa.
Långt, långt där borta.
Luften är frisk och sval efter en dag av värme.
Man vill bara stanna kvar just där och då.
Just på den platsen.
Stanna upp och njuta.
Stanna där och känna den ljumna vinden mot kinden.
Ta ett djupt andetag.
Glömma.
Glömma allt som finns i tanken och glömma nuet.
Försvinna bort en stund.
Bort.
Någon annanstans.
Bara andas och inte tänka.
-----
1 kommentar:
Aaaah. Vad fint skrivet. Sånt där tycker jag om!
Skicka en kommentar