# You're My First The Last My Everything

Kan ha varit den bästa och västa kvällen i mitt liv. På samma kväll. Börja på top och sluta i tårar. Hade världens bästa hej då middag med Sara, Gabbe, Steph, Max, Niklas och Linus på Fridays inne i Kungsan. God mat och god dryck. Mycket skratt. Vi spåra ur som vanligt. Tur att det inte blev solvalla... Då hade nog Niklas blivit utvisad på heltid därifrån.
När vi ätit upp var det dags att säga hej då. En kram hit och en kram dit. Gick ganska bra. Men i bilen bröt jag... Tårarna rann hela vägen från stan och hem. Värdelöst. Trodde inte det skulle vara så här svårt! Visst förstog jag ju att det skulle bli svårt. Men inte så här jobbigt.

Har nu under dom här två månaderna hemma insett hur MYCKET vissa personer betyder för mig. Visst att jag saknat alla när jag varit i Norrköping och överallt. Men det har ändå känts okej. Det har inte varit så långt borta. Inte som det kommer bli nu. När jag bodde i Nrrk kunde jag åka hem över en kväll och parta lite... Det går inte nu. Och nu vet jag inte hur länge jag blir borta. Hur lång tid det tar innan jag kan komma hem och hälsa på.

Ni betyder så jävla mycket för mig! Hoppas ni vet det!! <3
Jag glömmer er aldrig. Hoppas ni inte glömmer mig.

LOVE YOU FOREVER AND EVER!