# Always on my mind

Tänk att något som man länge vetat om kan komma så plötsligt. att det kommer alldeles för snabbt. Man har egentligen vetat om de länge, att just den där stunden, att det där samtalet skulle komma. Ändå blir man chockad. Man vet att den dagen kommer snart, då någon nära försvinner. Det tar ett tag innan det smälter in. Tar någon timme. Sen kommer tankarna. Tankarna som säger att man aldrig mer kommer träffa personen. Aldrig mer prata med personen. Aldrig mer... Bara minnena finns kvar. Då kommer tårarna. Tårarna som inte slutar. Trodde inte jag skulle må så här. Kanske för att jag är här borta och inte hemma. Allt blir mycket svårare då. Fast ändå kanske lite lättare. Nu måste jag upp och jobba på morgonen. Måste bita ihop. Måste vara stark och inte bli svag.

farfar,

~ Tage Edenhall ~

Det är svårt att förstå att någon som alltid funnits där inte längre finns. Att personen har gått vidare. Det är nu tankarna om ett liv efter döden kommer. Man funderar på rikigt vad som kommer sen. Jag vill gärna tro att farfar nu går på promenad med Lucas, så som det alltid varit.

.Så som jag kommer minnas honom.

Vi ses i Nangiala.